Efter några uppdateringar i det närmaste dagboksformat kände jag idag behovet av att skriva några reflekterande tankar i största allmänhet. Jag läser just nu Kristian Gidlunds smärtsamma skildring "I kroppen min", och det går knappt en sida utan att det kniper i bröstet av hans fantastiskt välformulerade resa i livets slutskede. Sån stor sorg att läsa och veta att hans liv slutade allt för tidigt, vilket också får en att reflektera över vad man ägnar dygnets vakna timmar åt. Vad jag prioriterar, vad jag värderar, hur jag agerar. Har sedan länge att det inte finns någon utstakad stig, det finns inget mål som jag dirigerar min karta efter. Inte konkret i alla fall.
I mina svaga stunder undrar jag hur jag egentligen hamnade här egentligen, om det jag gör verkligen är meningsfullt - i synnerhet som startsträckan under praktikens första veckor varit lång. Samtidigt inser jag att jag - precis som då jag fick förtroendet av studentkårerna att leda arbetet för en bättre studietid för studenter vid Göteborgs universitet under två år - har fått förtroendet av Afrikagrupperna och globala praktikantprogrammet att göra något meningsfullt under totalt 6 månader i Sydafrika. Ska jag komma tillbaks och känna mig nöjd måste jag också i de svagaste av stunder övertyga mig själv om att det jag gör är viktigt och faktiskt spelar roll, även om känslan ibland just nu är den motsatta.
Tillvaron och personerna en möter får en att reflektera över sin egen situation och inse att en har det väldigt bra ställt, att mycket av det som är en självklarhet och tar för givet är sådant andra tvingas kämpa för att uppnå. Det är sjukt, och det är ännu mer sjukt när en inser hur mycket som handlar om pengar, vilket i så gott som alla sammanhang verkar väga tyngre än människors grundläggande rättigheter. En människa har ingen prislapp, och finns det pengar inom ett påhittat lands av människan påhittade gränser. Det är människor som ritat de där gränserna på en karta, det är inget som skett av sig självt. Det är också människor som beslutar och bestämmer vad som är en rättighet och vad individer har rätt till. I Sydafrika har man en ärligt talat rätt omfattande konstitution, som beskriver rättigheter hos landets invånare. Verkligheten för en betydande andel av sydafrikanerna är dock en helt annan.
Det finns mycket en skulle kunna ligga sömnlös över om en skulle vilja. Jag sover istället gott om nätterna - även om jag på grund av tveksamma prioriteringar tenderar att somna allt för sent - och intalar mig istället att det jag ägnar dagarna åt är viktigt, och att jag faktiskt verkar för någonting som gör skillnad. Embrace klyschan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar